Att klistra en linvarp…

Många av våra vävinnor  ville veta hur vi klistrar linvarpen. Här kommer receptet:       I vävstugan har vi en väv med Lintow 8 som varp- men vi har gjort samma sak men en linvarp i 16/1.  Även om garnet är våtspunnet finns vissa ställen som är tunn och inte tillräcklig spunnen = lös. Eftersom  varpen satt redan i vävstolen kunde vi inte använda oss av tekniken Winnie Poulsen visar i Vävmagasinet  2/16. Därför fick vi  klistra varpen i vävstolen.

Jag kokade linklister med cirka 100g linfrö och 1,5 liter vatten.  Det blev en del klister, men eftersom jag har kokat flera gånger upptäckte jag att beroende på vilken sort linfrö man använder få man en mer eller mindre mängd. Klistret kan bli som skum när den har kokat mycket eller ner man rör i silen. Blanda eventuell mer vatten i linkoket så at det rinner bättre genom silen.

När man har silat igenom  bör  klistret har konsistensen av shampoo – blanda eventuell i mer vatten. Jag brukar använda mig av stavmixern. Jag häller blandningen  i tomma shampoo-flaskar.

Blandningen håller sig inte särskilt länge. Vår Eeva lagrar sin klister hemma i kylskapet, men i vävstugan har vi ingen.  Jag brukar därför blanda i cirka 5 -6 msk rödsprit ( t-sprit ). Vi har haft blandningen stående i vävstugan i  flera veckor utan att den möglade.

När man  ska klistra varpen lägger man en klick av massan  på en borste. Vi använder oss av huvuden av gammaldags diskborstar i trä och tagel*.  Nu gnuggar man borste mot borste för att fördela klistern jämt på båda.  Man stryker sedan med en borste på ovensidan och en på  undersidan av varpen i mellanrum mellan solven och sträckbommen.

Fyll på med klistret på borsterna och limma varpen partivis till alla varptrådar är klistrat. Låt torka innan du börjar väva. Vissa varptrådar kan hänga ihop, men de  bruka säras när skaften sänker och lyfter sig. För att se hur långt varpen är klistrat sätter vi en markeringstråd på utkanten av varpen som flyttas vidare efter varje ny klistring.

Rengör borstarna i kallt vatten – i varmt vatten bli klistret hård och är svårt att få bort från borsten. Låt borstarna lufttorka.

Lycka till med linvävningen !

*Finns bl.a. hos Iris hantverk och på en stormarknad hittade jag likadåna diskborstar av märket ”Duka”.

Annonser

Vi fick nya ”stöddämpare”

Nu undrar ni säker varför vi ska har  stöddämpare i vävstugan. Jo… Förr var det så, att många uttryck inom vävningen kom  från bondesamhället – t.ex. utrycket ” hästar” för nickepinnar. Dagens häst är bilen och då tänker jag att vi kan använder  uttryck  därifrån.IMG_0242

Hur är det i eras vävstugor – kommer ni hem efter vävpasset med blåmärken på låren ? Vi har så trångt och så sticker hjulhandtagen på vävstolarna ut i ”gångbanan” och före eller senare  kommer man att slå sig.

Nu har vi monterad ”stöddämpare” och sedan dess har i alla fall  jag  inte haft  blåmärken längre. Det är en enkel rörisolering som man kan köpa på bygghandeln, som vi klippte till och satte på handtagen.  De som sticker ut fick sin stöddämpare och när man släpper varpen, då flytter man över de på  alla ”farliga” handtagen. De är ju inte särskilt snygga – vi funderar om vi skulle virka överdrag…

IMG_0238Men det är ju inte bara handtagen som kan vara besvärliga. Vi har även en bänk var fötterna är i vägen. De fick också sina stöddämpare som vi fixerade med silvertejp.

Hoppas ni har nytta av vår idé för arbetssäkerheten.

 

Sim sala bim : Halsduken krymp !

Vår Ingrid brukar säger att vävning är en hel del matematik och lite magi.  Här ska vi visa lite av  magin.

IMG_1816Vi har vävt  några sk. krymphalsdukar dvs. halsdukar i lin och ullcrepegarn.                     Halsduken är designad av danskan                  Lotte Dalgaard.                                          Vävbeskrivningen finns hos Vävmagasinet : Linnesjal.

Våra halsdukar är vävt i lingarn 16/1 som varp och samma garn  som lin-inslag plus ullcrepegarn. Den är drygt 70 cm bred och väldigt glest. Efter behandlingen har halsduken krympt till en bredd av 25 till 30 cm.

Tips & tricks

För att får fram en starkare ”färg-effekt” har Helen använd en lite tjockare lingarn – jag  har använd  dubbelt lin-inslag och ökat ullcrepegarn till 8 inslag per rand, så att ullcrepegarnet fortfarande har tillräcklig styrka för att dra ihop väven.

IMG_2336
Ser du tejpen ?

För att hålla ut bredden använde vi en breddhållare, men för att skona stadkanten tejpade vi kanten med vanlig genomskinnlig kontorstejp – av den bredare varianten – och stack ner bredhållarens pinnar genom den.            Det funkar också i andra vävar !

Under väven har vi satt upp en vitt duk, så IMG_2343att man ser inslagen bättre.

Det viktigaste är att man inte banka med slagbommen, utan bara föser ihop inslagen. Börja med lin-inslaget växelvis på vänster och höger sida och lägg in trådänderna en bit in   – så att inte alla börjar på samma sidan. Tar ullcrepetråden med upp längs kanten till nästa rand.

IMG_2278
Ingrid

Knyt fransarna och lägg sedan halsduken i diskhon eller en balja.

Nu är det dags för magin: häll minst 60° het vatten över halsduken och låt ligger en stund i vattnet. Efter avkylningen kan man tvätta halsduken, spola och krama ut försiktigt.

Häng på tork, klipp av lösar trådar och klipp fransarna rakt.

Ta dah : halsduken har kympt !

Tilläg:

Ullcrepegarn fins hos Magiske Garner ( Væv & Flet ) i Danmark. De har varit med  på Vävdagarna i Glimåkra senaste åren.

Det är ”japansk uldcrepegarn” Nm 30 z-spunnet man använder.

Om man inte har kontramarsch …

bestickfofralFör några år sedan vävda jag bestickfodral  / bestickfack till utställningen ”Vävning för alla”.

Hemslöjdskonsulenterna hade samlat ihop olika vävar i diverse vävtekniker  som visades på vävmassa VÄV 2011 och runtom i Sverige.                                                               Ni hittar vävarna på  Textil Hemslöjd.

vävsedeln står det att det krävs kontramarsch. Men det stämmer inte ! Jag skulle bättre har skrivit att kontramarschen är att rekommandera.

Nu frågade en av mina långväga vävinnor om man inte kan väva det här på en trissvävstol. Javisst, fast det är lättare med kontramarsch…  Okay, jag slutar tjata !                                Som vanligt inom vävningen bör man använda sig av tricks.

Det här är en sk ”asymmestrisk dubbelväv” dvs att solven inte är jämtfördelade över skaften, utan att på vissa skaft finns solven bara på ena sidan. Det tynger ju ner skaften på denna sida – men är ingen problem om skaften är upphängt i en kontramarsch. I en trissvävstol åker skaften ner på sidan var solven sitter. Därför bör man tynger ner skaften på ”tomma” sidan med extra bunter av solv.as dubbelväv trissvävstol Man bör balanserar ut skaften, så att de inte längre vippar  upp på denna sidan.

För att har bättre styr på skaften dra man på några stöd( varp )trådar, som solvas som vanligt, på utkanten av skaften .

Här har ni en liten skiss >

                                                                                                                                                            ( Klicka på bilden – då blir den större ! )

IMG_1739IMG_1738Hoppas ni har änvändning för det här . Helen har vävt  denna bestickfodral hemma på en trissvävstol.

Allt är lätt, bara man vet hur man ska göra !

Manicken heter ”lattlås”

IMG_2314Nu kommer jag äntligen visa ”manicken”, som egentligen heter ”lattlås”, som används för att knytta upp lattor och trampor.  Glimåkras nyare vavstol-modeller har hål i lattorna, var man sätter i tennet.IMG_2319 Till min första Standard följde en komplett lattlås med, medan till min andra bara en av ”brädorna”  och tenn fanns kvar.

Brädorna har följande mått:

3 cm tjock, 63 cm hög, 6 cm bredd. Hålen finns på 33, 38, 55 och 60 cm avstand från golvet.

De undre hålen lär vara till Ideal ( vi har ingen för att kunne kolla ) och de övre hålen passar till Standard. Min man snickrade andra  bräddan till min okompletta lattlås, som vi använder nu i vävstugan. Inte ens alla våra Standard där har hål i lattorna. Jag brukar därfor stoppar in tennen i hålen och lägger lattorna ovenpå – det funkar lika bra. Tennet är 38 cm lång från böjen och räcker väl till 20 skaft. Till mina 8 skaft, som på bilden, behövs mindre än hälften av tennet.

Uppknyttningen blir så mycket enklare med denna ”manick” och har man har alltid passande avstand och höjd mellan lattorna, skaft och tramporna. Vi har en specialsnickrad bänk som vi kan ställa över ”trampfästen”, så att man kan sitta där relativ bekväm och fixa alla snören.

Ordning och redo …

IMG_0704 När jag kom till vävstugan fanns allt i en hörna och man fick letar alltid, när man skulle har en latta eller några snören. Nästa gång man behövde snören till en annan vävstol fanns inga passande kvar.  Damerna var så upptagen med vävningen att de inte hade tid för sånt. Men det kostar så mycket tid när man ska letar…

Det gick  inte bara med en handvändning att hittar just de lösningar vi behöver till  vår vävstuga.  Steg efter steg  förverkligade vi vår ”ordningssystem”.

Till varje vävstol finns en ring med alla snören och så har vi också en med ”restsnören”. RiIMG_0713ngen böjs av vanlig 2mm-stängseltråd runt någon burk och får en ring på ena och en krok på andra ändan. Ringarna märks med uppträda laminerade skyltar med vävstolens namn. Vi har ringarna hängande på en kroklista, men när man vill har de till hands, så är det perfekt att hänga de upp vid vävstolen.

IMG_0715

 

En del av vår system baserar på godisburkar, som vi fick av Konsum, som ligger ovanför vävstugan. De är allsidig användbar, t.ex. till solv, snören  eller smådelar, men vi har ibland de också breddvid vävstolen med varpgarnet, i fall något behövs för att laga trådar.

Vi använder ofta burkarna för inslagsgarnet, som just används i ett bestämt projekt. Så försvinner inte plötslig svarta cottolinen, eftersom någon annan ska väva med den.

Vår depot förIMG_0723 trampor, spröjt eller lattor har vi ju redan visad en gång. Det består av sk. gjutningsrör eller papprör från golvläggaren som fästs med spännvand på väggen. Var det är möjligt finns passande delar till vävstolen placerad i närheten.

Det tår sin tid innan man har hittat sin stil, men det är oerhörd viktig i en så trång vävstuga, särskilt när 10 vävare springar omkring och behöver var sin sak.

Nu närmar sig tiden för vårstädningen…

 

Samba i vävstolen

Det finns så många olika sätt inom vävningen, som det finns vävare. Men det kan vara värd att veta  om det. Samba normal

Eftersom jag blev ”uppfostrat” av  tyska yrkesvävare har jag lärt mig några annorlunda sätt att fixa saker inom vävningen.

Här kommer mitt sätt att knyta upp vävstolen.Samba1I Sveriges vävstugor använder sig många av klassiska uppknyttningen, som här till höger.

Folk trampa då ofta bara med en ben, men om man  väver i 8 timmar, som yrkesvävare gör, skulle det resulterar i problem med kroppen.

Ur ergonomisk synpunkt är det bättre för kroppen att  man använder sig av båda fötterna.

Jag bruka lägger tuskaftstramporna i mitten och ändra kypertuppknyttningen att första inslag ligger som vanlig på tampa 1.

Inslag 2 ligger på trampa 6, inslag 3 ligger på trampa 2 och inslag 4 ligger på trampa 5.

Kyperttrampningen är nu: 1 – 6 – 2 – 5 …

När man trampa nu blir det  vad jag kalla ”Samba i västolen”. Med lite övning får man en fin rytm och det  går som en dans.

Skytteln ligger alltid på ”trampsidan”,  så  det kan  vara lite lättare att håller styr på vår man är i trampordningen.  Men som vanlig – allt är en smaksak.

Jo, det finns  samba även  i svenska vävstugor …