Vad är egentligen skaftväxlingen ?

Det är ofta frågan när jag berätter att vi håller på med skaftväxlingen ( skvx ). Nu sitter jag  och förbereda min del  inför skaftväxlingskursen  övernästa vecka i Gamleby.                                        Dessutom blir bloggen översvämmad med sökandet från internet angående skaftväxling.

Då är det väl dags att göra ett inlägg med temat.

Helt enkelt sagt, är skvx en möjlighet att väva komplicerade mönster på ett enkelt sätt.

Skulle man  vanligvis behöver en drag-, harnesk- eller jaquardvävstol eller bör plocka upp mönstret – vad som kan vara väldigt tidskrävande – behöver man för det mesta bara en vanlig vävtol – typ 4 skaft / 6 trampor. Men konstruktionsbetingad funkar inte alla vävstolar  = oftast ”smävävstolar”.

Systemet vi änvänder har uppfunnits av Gisela von Weisz, som är också kursusledaren på o.n. kursen. Britiska vävaren Peter Collingwood skrev om skvx i in sin bok ” The Techniques of  Rug Weaving ”. Han utvecklade ett eget system och en egen vävstol. Om jag minns rätt, visade han det på VÄV 95 i Stockholm.

Gisela utvecklade ett enkelt system, så att man kan växla solven från ett skaft till ett annat. I vissa bindningar kan man på det sättet ändra ”mönstret”.

Tänk dig en matta i taqueté ( som ofta kallas  för dubbelbindning ) var du istället för att vara fastlåst på ett rutigt mönster, kan väva fritt. Mönstret kan man rita själv på rutpapper eller tar ett färdigt = typ enfärgad korsstygnmönster. Även fritt mönstring utan förlåga gar bra.

Utrustningen efter Gisela består av 2 halva vävskedar ( kammar ) och solven med en pärla på toppen und en tyngd ( karosseribricka ) nere.  Pärlan är för att solven inte ska glida ner mellan rören och är bättre att grepa med fingrarna. Tyngden drar ner solven och håller den sträckt.

Vävskedarna kan man såga eller klippa isär själv, men det finns färdiga kammar att köpa. Solven bör man tillverka själv och kan använda sig av nästan vilken typ som helst – bomull eller nylon, så som pärlorna – efter ”småländska principen” = man ta’ vad man ha’.

Kammerna läggs i u-profiler av aluminium            ( byggvaruhus eller plåtslagare ), som ger mer stabilitet och hängs upp i metallöglor, gjord av spikband med s-krokar eller kopplingslänkar        ( båt-tillbehör ) i hålsnören från Texsolv. Resten av uppsättningen varierar om man nu har en triss- eller kontramarschvävstol.

I vävstugan fick  vi fuska lite och göra en egen upphängning, eftersom våra kammar räckte inte helt ut till kontramarsch-snören.

Jag gick skvx-kursen för Gisela 2007 och har tagit idén till vävstugan, var vi satt upp en väv för trasmattor. Fördelen med att har en sådant väv i vävstugan är, att man inte bara kan väva fritt, utan de grundteknikker man har med en rak genomgående solvning också. Man kan väva tuskaft, panama, batavia ( liksidig kypert ) eller  kypertvariationer ( trampad fiskben & spetskypert, färgeffekt eller bruten kypertlinje ).

Så varje medlem kan designa sin egen matta efter smak och tycke. Vi har vävt en hel del mattor på olika varpar med skvx-vävstolen. Man behöver bara lite mer material, eftersom det är en dubbelsidig matta. Beroende på material behövs 2,0 – 2,5 kg trasor per m². Vår Margareta har brukt 12 underlakan till en matta. Eeva har nyss vävt färdig sin ”Lilla My”, som är kompis till mattan med ”Mummin-trollen” ( se senaste inlägg). Tyvärr går den inte att visa just nu – den sitter kvar i vävstolen.

På skvx-kursen  i Gamleby ( FHS ) blir det en del bindningslära med Gisela för bindningar som ska vävas senare med skvx, t.ex taqueté, samitum, liseré, diversified plain weave eller beiderwand. En del bindningar vävas i olika kvalitéer – mattor, jacktyg, filt eller möbeltyg…

Det blir visning  hur man tillverkar sin egen utrustning och hur man med datorn omforma bilder till mönster. Viss material- eller färglära kan ingår beroende vad som kommer upp. Självklart blir det tips & tricks, literatur och interlänkar som kan vara bra att känna.

Jag ser emot kursen och att träffa många glada vävare, som vill utforska nya möjligheter.

Hoppas du är med …

 

 

Annonser

Om man inte har kontramarsch …

bestickfofralFör några år sedan vävda jag bestickfodral  / bestickfack till utställningen ”Vävning för alla”.

Hemslöjdskonsulenterna hade samlat ihop olika vävar i diverse vävtekniker  som visades på vävmassa VÄV 2011 och runtom i Sverige.                                                               Ni hittar vävarna på  Textil Hemslöjd.

vävsedeln står det att det krävs kontramarsch. Men det stämmer inte ! Jag skulle bättre har skrivit att kontramarschen är att rekommandera.

Nu frågade en av mina långväga vävinnor om man inte kan väva det här på en trissvävstol. Javisst, fast det är lättare med kontramarsch…  Okay, jag slutar tjata !                                Som vanligt inom vävningen bör man använda sig av tricks.

Det här är en sk ”asymmestrisk dubbelväv” dvs att solven inte är jämtfördelade över skaften, utan att på vissa skaft finns solven bara på ena sidan. Det tynger ju ner skaften på denna sida – men är ingen problem om skaften är upphängt i en kontramarsch. I en trissvävstol åker skaften ner på sidan var solven sitter. Därför bör man tynger ner skaften på ”tomma” sidan med extra bunter av solv.as dubbelväv trissvävstol Man bör balanserar ut skaften, så att de inte längre vippar  upp på denna sidan.

För att har bättre styr på skaften dra man på några stöd( varp )trådar, som solvas som vanligt, på utkanten av skaften .

Här har ni en liten skiss >

                                                                                                                                                            ( Klicka på bilden – då blir den större ! )

IMG_1739IMG_1738Hoppas ni har änvändning för det här . Helen har vävt  denna bestickfodral hemma på en trissvävstol.

Allt är lätt, bara man vet hur man ska göra !

Tumregel: varptätheten

IMG_0505När man börjar väva är det inte svårt att veta vad man vill väva och i vilket material, men problem dyker upp när man inte har en vävbeskrivning och vill designa själv.  Vilken varptäthed / sked ska man har för vilken bindning ?

Det finns möjligheter att beräkna exakt med användning av högre matematik, men för vardagen duger en enkel tumregel.

Man linda varpgarnet runt en lineal    ( men sträck inte garnet ), så tätt att trådar inte ligger över varandra och att det finns inga glipor mellan trådarna. Linda gärna mer än en centimeter och delar, så att du få ut trådar per cm.

– för en balanserad tuskaft delar du antalet med 2

– för en varprips multiplicera du med 2

– för en inslagsrips delar du med 3

– för en liksidig kypert multiplicera du antalet med 2/3 eller  tar 66 %

Har du olika garner i varpen så linda med de i förhållande de har i varpen – gärna flera centimeter och delar som ovan, då bli det mera exakt.

Men ingen regel utan undantag:  Har du garn som krymper mycket – tar en glesare sked.  Har du ett glatt eller slinkigt garn – tar en tättare sked.

Men som vanlig ersätter ingen regel en provvävning !