SMÅLANDS BAND – Made in Sweden

Vävstugan ute på vift

Som vanlig hade vi vår säsongavslutning med en utflykt. Denna gång gick det i försommervärmen ( 32 ° ) västerut för att besöka Smålands ända bandväveri – Smålands Band –  i Skillingaryd.

Vi var tidigt ute på vägen och njut av solen och landskapet.

Allt började för cirka 3 år sedan, när jag träffade Anders, Smålands Bands vd och hans mor Agneta på Formex. Vi pratade en hel dem om vävning och blev inbjuden att göra ett studiebesök på väveriet.  Men året därpå ödelagdes väveriet av en brand och vi fick skjuta upp besöket.

Men nu kunde vi beskåda nya produktionhallen med nya vävstolar.  Anders berättade lite om väveriets historia och deras produktsortiment.

Anders morfar Otto Lemke var tysk textilingenjör och kom innan andra världkriget till Sverige för att jobba inom textilindustrin. 1934 beslöt han att grunda sitt eget väveri.  Han var klurig och hade snabbt framgång, senare drev han företaget ihop med sina söner. 1985 flyttade hans dotter Agneta, med sin man Lars och sonen Anders till Skillingaryd och tog över väveriet.  Verksamheten moderniserades och produktionen började automatiseras.

2016 brann  produktionshallen fullständig ner och då var det bara att börja om igen. Nu finns en ny produktionshall med nya vävstolar på plats och produktionen  går på högvarv. Under byggnadstiden inrymdes en mindre produktion i kontorlokalens källare, var också garnlagret fanns. Så klarade de att levera vissa uppdrag  till sina kunder.

Smålands Band producerar allt från inrednings- och dekorband , t.ex. allmogeband ( hemslöjdsband ), sverigeband och andra nationalband, bomullsband, sadelgjord för möbelindustrin eller veckband till stora gardinföretag mm, men även specialdesignade produkter till industrin eller försvaret. Deras kunder är välkända namn inom  pyssel-, dekorations- eller möbel- och inredningsvärlden.

Vi blev väldigt imponerad av produktionen, var ett stort antal bandvävstolar fanns och de flesta var igång – det var lite högljud, men Anders berättade om de olika vävstolar och hur mycket de kunde väva. Det fanns diverse vävstolar, några med 4 band- och andra med 6 banduppsättningar. De kan väva upp till 500 meter i en timme ! Vi kunde inte fatta hur snabbt de vävde.

Varparna varpas och rullas upp på ”jätte-spolar” för att  snabbt byta ut, när varpen på en vävstol är slut. Att mata in garn direkt från garnrullarna skulle tar för mycket plats, eftersom då behövs för varje vävstol en spolställning med upp till 200 rullar.

 

Väveriet äger även 2 jaquardvävstolar, som har en enkeltrådsstyrning för 190 eller 320 trådar, som väver invecklade mönster och  styrs med ett datorprogram.

Sedan tog Agneta oss med till lagret, visade oss de olika banden och vi fick köpa lite band av olika slag för våra framtida projekt. Vi fick också med oss några andra bitar, som vi ska sätter upp i vävstugan som minne på vår trevliga besök hos de.

Obs !  Smålands Band har en Webshop: https://www.smalandsband.se/shop

För återförsäljare finns ett större sortiment att välja av.

Även om någon kanske hade tänkt, varför ska vi besöka en industriell bandväveri,  har  de ändrat sig och vi alla blev stark imponerade.

Vi tacker teamet från Smålands Band för en trevlig och spännande besök !

Här kommer lite bildspel för att visa lite mer av vår  besök:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu är det bara att kolla på nästa besök i sybutiken att det finns   närproducerade/svensktillverkade band från Smålands Band !

Lunchen åt vi på restaurangen ”Hestraviken” var vi fick en bra plats i skuggan.

Därefter tog vi till Matt-Seppo var vi fick frossa i deras välfyllda lager. Det fanns även många exempel hur man använder deras garner eller trasor.

Vi kunde beskåda stickmaskinen var Seppo producerar sina rundstickade band  –  hans  uppfinning , men som blev snabbt snott av andra företag. Vi hade alla trott att just denna trasa kom från Finland, men inte att de ”kläcktes” i just Grimsås!

Deras garner kommer bl.a. från Ägypten eller Portugal. Trikåtrasorna är rester, som kommer från textilindustrin.

Vi tog med en del pappersgarn, trikåtrasor,mattvarp, tencelgarn eller rundstrickad band för nya projekt hemma eller i vävstugan.

 

 

 

På hemvägen hade vi vägen förbi Vetlanda var  sötsuget blev stillat på konditori, men vi klarade även en besök hos Kerstin’s Hantverk. Hon visade i sin verkstad hur hon svarvar  fantastiska alster i olika träslag. Smör- eller ostknivar och några gulliga mus fick åker med hem.

Det var en trevlig dag, men nu är frågan: Vad gör vi nästa år ?

Annonser

Band & snoddar med Sydostvävarna

brickvävning 1För ett tag sedan hade vi i  ABFs lokaler i Oskarshamn en medlemsträff med tema ”Band & snoddar”. Det gällde allt från band vävda med bandgrind eller på bandvävstol, brickvävda band, slyngade snoddar eller Kumihimo.

brickvävning 2

Vår regionsavdeling ”Sydostvävarna” inom Riksförening för Handvävning har nästan hundra medlemmar och  hela 25 % av de deltog i träffen. Vi hade även en del som stod på väntelistan !

Då fick vi dela upp gruppen  och fick köra en förmiddags- och en eftermiddagspass.

Anna-Clara och Barbro visade japanska snodd-tekniken Kumihimo, Eva-Lena och Monika höll i trådarna i bandvävning med bandvävstol och bandgrind samt slyngade snoddar medan jag hade ansvaret för brickvävnigen. Brickvävningen är min favorit bland bandtekniker. Med bara några få verktyg och material kan man åstadkomma förbluffande och komplicerat ustseende på banden och så kan man ta det med sig var som helst.

brickvävning 3Jag brukar säga att det här är min ”vävstol” i en burk. Jag tar  den med på resa och väver i bussen / tåget eller sätter mig ute i trädgården under äppleträden och väver på mitt band.

Nu var det grunderna i brickvävning som jag fick förklara och försökte röja upp alla konfusioner som bara uppstår  eftersom  många som skriver  om saken ”måste uppfinna sitt eget system”.

Det är så enkelt = vissa brickor träs ”framifrån” och andra ”backifrån”. Jag kör efter Peter Collingwood-systemet med S och Z brickor (  \ eller  /  ).

collingwood bokPeter Collingwoods bok är en ”bibel” för den garvade brickvävaren. Från historien över grunderna till den mest avancerade tekniken täcker boken allt man behöver.  Den kan vara lite för mycket för en nybörjare, är på engelska och finns bara antikvariskt.

sonja berlin bokSonja Berlins bok ” Brickvävning – så in i Norden” är en jättebra bok på svenska och lite lättare för nybörjaren. Fast hon kör efter ett eget system, men det är lätt att förstå. Boken bli just nu nybearbetad och finns så länge bara antikvariskt.

brickvävning 4Lika viktig hur man trär brickorna är vilket   material man använder, hur många trådar av ett visst material som behövs för 1 cm, hur man fäster banden eller vilka brickor användas.  Det är efter tycke och smak t.ex. vilka brickor som används. De kan vara av trä, ben, horn, plast eller papp.  Jag hade trätt olika garner i olika brickor, vad som gäller storlek och material, så det gick att testa diverse uppsättningar.  Det här är några av brickorna  jag använder  och jag klipper ofta själv. ”Emå-mejeriets mjölk”-kartong som är tillräckligt tjock, vaxad och dessuton ”närproducerad”. Min favoritstorlek är 6 x 6 cm.  Brickorna man hittade i Oseberg-skeppet lär har varit 5 x 5 cm. Mjölkkartong-brickor är gratis och om de skadas, så är det bara att klippa nya  eller så kan barnbarnen  få sin egen sats med hem.

brickvävning 5Uppsättningarna bestod av trädningsbetingade mönster, där mönstret var trätt och man behövde bara vrida brickorna så att mönstret kom fram.  Men även med dessa enkla mönster gällde det att hålla tungan rätt i mun.

Alla fick med sig  en bit band hem, mycket att tänka på och kanske lust att fortsätta…