Att klistra en linvarp…

Många av våra vävinnor  ville veta hur vi klistrar linvarpen. Här kommer receptet:       I vävstugan har vi en väv med Lintow 8 som varp- men vi har gjort samma sak men en linvarp i 16/1.  Även om garnet är våtspunnet finns vissa ställen som är tunn och inte tillräcklig spunnen = lös. Eftersom  varpen satt redan i vävstolen kunde vi inte använda oss av tekniken Winnie Poulsen visar i Vävmagasinet  2/16. Därför fick vi  klistra varpen i vävstolen.

Jag kokade linklister med cirka 100g linfrö och 1,5 liter vatten.  Det blev en del klister, men eftersom jag har kokat flera gånger upptäckte jag att beroende på vilken sort linfrö man använder få man en mer eller mindre mängd. Klistret kan bli som skum när den har kokat mycket eller ner man rör i silen. Blanda eventuell mer vatten i linkoket så at det rinner bättre genom silen.

När man har silat igenom  bör  klistret har konsistensen av shampoo – blanda eventuell i mer vatten. Jag brukar använda mig av stavmixern. Jag häller blandningen  i tomma shampoo-flaskar.

Blandningen håller sig inte särskilt länge. Vår Eeva lagrar sin klister hemma i kylskapet, men i vävstugan har vi ingen.  Jag brukar därför blanda i cirka 5 -6 msk rödsprit ( t-sprit ). Vi har haft blandningen stående i vävstugan i  flera veckor utan att den möglade.

När man  ska klistra varpen lägger man en klick av massan  på en borste. Vi använder oss av huvuden av gammaldags diskborstar i trä och tagel*.  Nu gnuggar man borste mot borste för att fördela klistern jämt på båda.  Man stryker sedan med en borste på ovensidan och en på  undersidan av varpen i mellanrum mellan solven och sträckbommen.

Fyll på med klistret på borsterna och limma varpen partivis till alla varptrådar är klistrat. Låt torka innan du börjar väva. Vissa varptrådar kan hänga ihop, men de  bruka säras när skaften sänker och lyfter sig. För att se hur långt varpen är klistrat sätter vi en markeringstråd på utkanten av varpen som flyttas vidare efter varje ny klistring.

Rengör borstarna i kallt vatten – i varmt vatten bli klistret hård och är svårt att få bort från borsten. Låt borstarna lufttorka.

Lycka till med linvävningen !

*Finns bl.a. hos Iris hantverk och på en stormarknad hittade jag likadåna diskborstar av märket ”Duka”.

Annonser

Om man inte har kontramarsch …

bestickfofralFör några år sedan vävda jag bestickfodral  / bestickfack till utställningen ”Vävning för alla”.

Hemslöjdskonsulenterna hade samlat ihop olika vävar i diverse vävtekniker  som visades på vävmassa VÄV 2011 och runtom i Sverige.                                                               Ni hittar vävarna på  Textil Hemslöjd.

vävsedeln står det att det krävs kontramarsch. Men det stämmer inte ! Jag skulle bättre har skrivit att kontramarschen är att rekommandera.

Nu frågade en av mina långväga vävinnor om man inte kan väva det här på en trissvävstol. Javisst, fast det är lättare med kontramarsch…  Okay, jag slutar tjata !                                Som vanligt inom vävningen bör man använda sig av tricks.

Det här är en sk ”asymmestrisk dubbelväv” dvs att solven inte är jämtfördelade över skaften, utan att på vissa skaft finns solven bara på ena sidan. Det tynger ju ner skaften på denna sida – men är ingen problem om skaften är upphängt i en kontramarsch. I en trissvävstol åker skaften ner på sidan var solven sitter. Därför bör man tynger ner skaften på ”tomma” sidan med extra bunter av solv.as dubbelväv trissvävstol Man bör balanserar ut skaften, så att de inte längre vippar  upp på denna sidan.

För att har bättre styr på skaften dra man på några stöd( varp )trådar, som solvas som vanligt, på utkanten av skaften .

Här har ni en liten skiss >

                                                                                                                                                            ( Klicka på bilden – då blir den större ! )

IMG_1739IMG_1738Hoppas ni har änvändning för det här . Helen har vävt  denna bestickfodral hemma på en trissvävstol.

Allt är lätt, bara man vet hur man ska göra !

Fusk pådragning

IMG_1330När jag rensade i min vävstuga hemma, hittade jag två gamla varpflätor till en plädväv. De är säker 15 år gamla och är lite skadade. En gång hade katten släppt en mus i min vävstuga, som jag  upptäckte först när linbuketten var uppäten. Den hade också gnagt på garn, böcker och de två varpflätor. Ena flätan har skadade trådar vid langparskälet och den andra på trådskälet.

Jag varpar efter kontinentala metoden med ett trådskäl ( = trådarna ligger 1 + 1 ) och en langparskäl ( trådarna ligger i bunter = så många trådar som man varpa med ) som sedan dras på med en redkam. Min redkam är av trä ser ut som en räfsa och har 2 cm avstånd mellan tänderna.IMG_1333

Jag bruka dra på ensam och här var varpen för kort, för att plocka fram pådragningsknekten, då fick vävstolen tjäna som pådragsningsknekt. Man tar langparskälet och sätter i skälspröten och plocka in så många langpar ( bunter ) som behövs för 2 cm i varje mellanrum. Trådarna som var skadade nere i langparskälet plockade jag bort. I högra kanten tog jag bort en del skadade trådar efter pådragningen.IMG_1337

Varpflätans förs runt vävstolens delar, såsom knäbom, solvstången, bröstbomen mm och tyngas med sköljmedelflaskor, som är fyllda med vatten . Varpflätan förlängs med spännband, när varpen dras på varpbomen. För mig funkar det bra med en kort varp.

Ni kanske tycker det är fusk, men det fungerar!

Som min vävlärare Gisela von Weisz brukar säga: ”Det är inte fusk, det är bara att hitta nya lösningar/möjligheter”.

Tack Gisela!

En stödstrumpa till nystan

stödstrumpa nystaIbland  är det nödvändig att man måste nysta garnet för att använda det i vävningen. Men det är inte alltid riskfritt.  Särskilt glatta och slinkiga garner vill inte håller ihop som nysta och det bli en eländig trassel. Men då får nystan en stödstrumpa. Vi brukar använda nät från vitlöken, som man klippar till önksad längd och dra över nystan. Nu är det bara att dra ut traden i mitten och använda garnet. Nätet funkar ochså på mindre koner, har man större koner klippar man av en bit av en nylonstrumpa och dra över konen. Strumpan är så elastiskt, att man kan fortfarande dra av garnet från konen.

OBS !!!

Nysta av garnet alltid i motsatt riktning, du nystade upp det, annars får tråden mer och mer tvinning ( snurr ) och kommer att haka ihop sig med granntråderna t.ex. i en varp.

Tumregel: varptätheten

IMG_0505När man börjar väva är det inte svårt att veta vad man vill väva och i vilket material, men problem dyker upp när man inte har en vävbeskrivning och vill designa själv.  Vilken varptäthed / sked ska man har för vilken bindning ?

Det finns möjligheter att beräkna exakt med användning av högre matematik, men för vardagen duger en enkel tumregel.

Man linda varpgarnet runt en lineal    ( men sträck inte garnet ), så tätt att trådar inte ligger över varandra och att det finns inga glipor mellan trådarna. Linda gärna mer än en centimeter och delar, så att du få ut trådar per cm.

– för en balanserad tuskaft delar du antalet med 2

– för en varprips multiplicera du med 2

– för en inslagsrips delar du med 3

– för en liksidig kypert multiplicera du antalet med 2/3 eller  tar 66 %

Har du olika garner i varpen så linda med de i förhållande de har i varpen – gärna flera centimeter och delar som ovan, då bli det mera exakt.

Men ingen regel utan undantag:  Har du garn som krymper mycket – tar en glesare sked.  Har du ett glatt eller slinkigt garn – tar en tättare sked.

Men som vanlig ersätter ingen regel en provvävning !