Att klistra en linvarp…

Många av våra vävinnor  ville veta hur vi klistrar linvarpen. Här kommer receptet:       I vävstugan har vi en väv med Lintow 8 som varp- men vi har gjort samma sak men en linvarp i 16/1.  Även om garnet är våtspunnet finns vissa ställen som är tunn och inte tillräcklig spunnen = lös. Eftersom  varpen satt redan i vävstolen kunde vi inte använda oss av tekniken Winnie Poulsen visar i Vävmagasinet  2/16. Därför fick vi  klistra varpen i vävstolen.

Jag kokade linklister med cirka 100g linfrö och 1,5 liter vatten.  Det blev en del klister, men eftersom jag har kokat flera gånger upptäckte jag att beroende på vilken sort linfrö man använder få man en mer eller mindre mängd. Klistret kan bli som skum när den har kokat mycket eller ner man rör i silen. Blanda eventuell mer vatten i linkoket så at det rinner bättre genom silen.

När man har silat igenom  bör  klistret har konsistensen av shampoo – blanda eventuell i mer vatten. Jag brukar använda mig av stavmixern. Jag häller blandningen  i tomma shampoo-flaskar.

Blandningen håller sig inte särskilt länge. Vår Eeva lagrar sin klister hemma i kylskapet, men i vävstugan har vi ingen.  Jag brukar därför blanda i cirka 5 -6 msk rödsprit ( t-sprit ). Vi har haft blandningen stående i vävstugan i  flera veckor utan att den möglade.

När man  ska klistra varpen lägger man en klick av massan  på en borste. Vi använder oss av huvuden av gammaldags diskborstar i trä och tagel*.  Nu gnuggar man borste mot borste för att fördela klistern jämt på båda.  Man stryker sedan med en borste på ovensidan och en på  undersidan av varpen i mellanrum mellan solven och sträckbommen.

Fyll på med klistret på borsterna och limma varpen partivis till alla varptrådar är klistrat. Låt torka innan du börjar väva. Vissa varptrådar kan hänga ihop, men de  bruka säras när skaften sänker och lyfter sig. För att se hur långt varpen är klistrat sätter vi en markeringstråd på utkanten av varpen som flyttas vidare efter varje ny klistring.

Rengör borstarna i kallt vatten – i varmt vatten bli klistret hård och är svårt att få bort från borsten. Låt borstarna lufttorka.

Lycka till med linvävningen !

*Finns bl.a. hos Iris hantverk och på en stormarknad hittade jag likadåna diskborstar av märket ”Duka”.

Om man inte har kontramarsch …

För några år sedan vävda jag bestickfodral  / bestickfack till utställningen ”Vävning för alla”.

Hemslöjdskonsulenterna hade samlat ihop olika vävar i diverse vävtekniker  som visades på vävmassa VÄV 2011 och runtom i Sverige.                                                               Ni hittar vävarna på  Textil Hemslöjd.

På vävsedeln står det att det krävs kontramarsch. Men det stämmer inte ! Jag skulle bättre har skrivit att kontramarschen är att rekommandera.

Nu frågade en av mina långväga vävinnor om man inte kan väva det här på en trissvävstol. Javisst, fast det är lättare med kontramarsch…  Okay, jag slutar tjata !                                Som vanligt inom vävningen bör man använda sig av tricks.

Det här är en sk ”asymmestrisk dubbelväv” dvs att solven inte är jämtfördelade över skaften, utan att på vissa skaft finns solven bara på ena sidan. Det tynger ju ner skaften på denna sida – men är ingen problem om skaften är upphängt i en kontramarsch. I en trissvävstol åker skaften ner på sidan var solven sitter. Därför bör man tynger ner skaften på ”tomma” sidan med extra bunter av solv. Man bör balanserar ut skaften, så att de inte längre vippar  upp på denna sidan.

För att har bättre styr på skaften dra man på några stöd( varp )trådar, som solvas som vanligt, på utkanten av skaften .

Här har ni en liten skiss >

                                                                                                                                                            ( Klicka på bilden – då blir den större ! )

Hoppas ni har änvändning för det här . Helen har vävt  denna bestickfodral hemma på en trissvävstol.

Allt är lätt, bara man vet hur man ska göra !

Tumregel: varptätheten

När man börjar väva är det inte svårt att veta vad man vill väva och i vilket material, men problem dyker upp när man inte har en vävbeskrivning och vill designa själv.  Vilken varptäthed / sked ska man har för vilken bindning ?

Det finns möjligheter att beräkna exakt med användning av högre matematik, men för vardagen duger en enkel tumregel.

Man linda varpgarnet runt en lineal    ( men sträck inte garnet ), så tätt att trådar inte ligger över varandra och att det finns inga glipor mellan trådarna. Linda gärna mer än en centimeter och delar, så att du få ut trådar per cm.

– för en balanserad tuskaft delar du antalet med 2

– för en varprips multiplicera du med 2

– för en inslagsrips delar du med 3

– för en liksidig kypert multiplicera du antalet med 2/3 eller  tar 66 %

Har du olika garner i varpen så linda med de i förhållande de har i varpen – gärna flera centimeter och delar som ovan, då bli det mera exakt.

Men ingen regel utan undantag:  Har du garn som krymper mycket – tar en glesare sked.  Har du ett glatt eller slinkigt garn – tar en tättare sked.

Men som vanlig ersätter ingen regel en provvävning !

Att fålla en matta …

Jag vävde en fåll på min yllematta.

Det gå så här : Man börjar med lite skräptrasor som förvävning, sedan väver man drygt 1 cm med mattvarp ( i min fall dubbelt ) och man måste båga inslagen väl, för att det inte ska  dra in sig. Använd gärna spännara som sätts fast i förvävningen.  Efter det väver man 2 – 3 cm med tunnare inslag, 2 inslag  mattvarp, 4 till 5 cm med tunnare inslag, 2 inslag mattvarp, igen 4 till 5 cm med tunnare inslag och till slutet 2 inslag med mattvarp. Nu är det bara att fortsätta  med den egentliga mattan.

På slutet av mattan väver man det bara omvänd.

Vik  in de 2/3 cm  i mattvarpkanten och vik nästa bit mot mattan. Jag har använd  sk makraménålar ( istället för knappnålar )  för att hålla  fållen på plats under sömnaden.  Jag tycker att der är lättast och snyggast att gå bakom varptråden mellan de 2 mattvarpinslag och dra sytråden igenom.

Att limma en matta…

Eftersom jag var lite snål med varpen limmade jag kanten på fållens mattvarpsrand. Jag skulle använda resten av varpen  för att knyter fast en ny varp (  för att slippa solvningen och skedningen på nytt ). Självklart kan man ochså knyter en knyt, men när man är lite lata är det ochså en fördel att det   gå  snabbare.
Kör limmet på de 2 sista inslag i randen och gnugga in limmet lite in i varptrådarna.  Låt torka ordentligt.

Samma metod har jag ofta använd på trasmattor.

Limmet är en vattenfast trälim, som vi fyllde i en flaska med mindre pip, som förvaras upp och ner, för att limmet inte ska torka i pipen. Limmet är beprövad tvättäkta  vid 60 °C – det gick nämligen inte att  tvätta ur  min mans arbetsbyxa!

Testa själv dit  lim …